Björn trotsade gud med ett torn byggt av bacon, våfflor, grädde och sylt, medans Julie tog det lugnare med müsli och lite olika fruktsmoothies.
De olika tallrikarnas kontrast var så stark att skulle de levt i ett fritt fält hade de roterat varandra tills de skapade ett svart hål. Men istället slukades de under tystnad.
Efter aktivt rullande till hotellrummet för att ge Khan en medstulen köttfrukost rullade de till lobbyn och checkade ut.
Högkvarteret hade skickat ett nödfordon. En gräddig volvo 850 kombo.
"nice.." Tänkte Björn och föreställde sig hur han körde de sista 25 milen hem till jämtland på rejält bredställ och e-type på radion.
Besvikelsen Björn upplevde när han insåg att volvon inte bara var framhjulsdriven utan även hade en ganska defekt handbroms var mindre än när han för första gången hörde volbeat, men större än när han listade ut att tomten inte fanns.
3 timmar sladd och e-type-fri biltur senare var de hemma i tid att ha sluppit se kalle anka, och i tid för middagen på julafton. Allt flöt som vanligt med sillröror, presenter, och ett mindre lyckat försök av Björns systers pojkvän att supa ner Björn. Björn tog det dock lugnt med spriten för han visste att det lurade en intressant whiskey under granen. Som han senare fick avnjuta i lugn medan hans systers pojkvän däckat i ett försöka att natta deras barn.
Dagen efter skred han till verket. Han lånade en trailer och en lätt lastbil för att rädda sin strandsatta peugeot, som märkligt nog var döpt till Julie med franskt uttal av hans vänner. *
Allt han behövde var någon med lastbilskort att dra den tunga besten hem, och någon som följde med som sällskap. Att fixa en förare var ett mindre problem, då Nils ställde upp utan större mängd övertalning.
Det stora problemet var följeslagaren, och en tredje part är kanske det mest viktigaste när flera människor uppväxta i en så liten by att de inte kan bestämma vilka de ska umgås med gör saker tillsammans. Utan en moderator i samtalen brukade det ofta urarta i gigantiska gräl, som i bästa fall slutade i smått episka uttalanden som "Du kan ju åka in till stan och runka i någon gränd du!!!"
Eller i värsta fall, att någon kliver ur bilen mitt på färden och tar sig hem på egen hand.
Lotten föll i alla fall på Enok, en annan bybo de växt upp med, han försökte först lirka sig ur den otacksamma uppgiften att sitta med 2 andra idioter i en bil en hel dag och käbbla genom att skylla på sin höga feber och förkylning. Björn trängde sig dock in i lägenheten och konstaterade att Nils var utanför i bilen och de hade bråttom.
Björns mobil ringer en signal och tystnar.
- Aldrig i livet att jag följer med! Jag är ju sjuk!' utbrister Enok
- Kom igen nu, det kommer bli sjukt kul!
Björns mobil ringer en signal och tystnar.
- Nä fan det blir inget!
- Sluta whine'a nu och öka, ta med en bärs eller två.
Björns mobil ringer en signal och tystnar.
- Fan du är riktigt dum i huvet du!' påpekar Enok och tar motstridigt på sig kläderna och packar en väska.
- Gött jag vänter i bilen.' Säger Björn, går ut och hoppar in i lastbilen och berättar nöjt att Enok följer med.
När Enok sitter i bilen kollar Björn sin mobil, 3 missade samtal från Nils.
- Varför ringer du bara en signal för??' utbrister Björn.
- Jag kom ju bara till mobilsvar!' småskriker Nils tillbaka.
- Nä va du ringde en signal och la på varje gång!
- Näe jag kom direkt till den där jävla 3 ringsignalen på mobilsvar!
Tystnad i några sekunder medans alla funderar.
- Det är förfan den vanliga ringsignalen till alla som har 3 som operatör ditt jävla miffo!' skriker Björn
- VA?!
Skratt utbrister, då Enok och Björn kommer på att då Nils kör ut saker dagligen i sitt yrke måste han ha stött på en hel del kunder som kopplat direkt till "mobilsvar" varpå han har lagt på.
- Jag sa ju att det kommer bli en rolig dag Enok.' Skrattar Björn fram medan de börjar rulla mot Örnsköldsvik och hans fina peugeot.
*Peugeot var dock uttalat på vanligt vis, och inte som i finland, pe-u ge-ått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar